#fakenews

Världens mäktigaste land leds av en man som högljutt kritiserar media samtidigt som den egna källkritiken framstår som sämre än hos någon annan i samma ställning. I centrum står nutidens innovation för kommunikation, som är sprunget ur det faktum att vi har en öppen och global infrastruktur. Det känns lite väl motsägelsefullt när agendan tenderar till att präglas av tankar som varken är öppna eller globala. En spegel av vår samtid?

De nya digitala kanalerna öppnar för #fakenews från #fakesource då det inte finns några hinder att utge sig för att vara någon annan. Är verkligen @realDonaldTrump rätt Donald Trump och vad säger att informationen inte är producerad av sociala botnets. I sammanhanget tål det ju också att fundera på hur lätt det är att komma undan med desinformation, jag menar alternativa fakta.

Innan vår före detta utrikesminister blev just utrikesminister så präglades dennes tillvaro tidigt av en mängd olika digitala kanaler som bärare för dennes tankar och idéer. Efter en rad olika innovativa grepp så utkristalliserade sig Twitter som den primära kanalen. Det var i Twitters tidiga era och kanske inte helt okontroversiellt att använda det som kanal för Sveriges utrikespolitik, men idag drar nog dåtidens kritiker lite på smilbandet när samme man, i samma digitala kanal, ställer frågan till världens mäktigaste man om denne har rökt på.

Jag hoppas för hela mitt hjärta att detta inte blir en parentes i historien utan att det fria ordet är fortsatt fritt och att den öppna och inkluderande infrastruktur som är den allra viktigaste pusselbiten för fred, frihet och demokrati lämnas i fred!

Den är dock inte många armlängder bort och innan någon märker ordet av är fingrarna nere i en syltburk där de verkligen inte borde vara och med den precision (#ironi) som världens mäktigaste man har haft i glasbutiken hittills så finns det all anledning till oro.

Just omnämnda f.d. utrikesminister ska ha oerhörd #cred för alla sina insatser för att verka för en öppen, inkluderande och global infrastruktur. Inte minst de i  tidiga skeenden när internet växte fram och dåtidens makthavare tidigt var i färd att vilja reglera och kontrollera infrastrukturen. De goda krafterna lade tidigt en grund som ska försvåra för en enskild makthavare, trots en svängom som en elefant i en glasbutik, att ens komma på tanken.

Jag hoppas och tror att internet vilar i en konstitution som är tillräckligt stark för att inte påverkas av politiska svängningar. Däremot får vi inte stillasittandes just hoppas och tro. I varje enskilt sammanhang där någon hör eller ser antydningar till att vilja införa begränsningar eller regleringar är det på sin plats att värna om det fria ordet. När en domstol tilldömer en operatör att filtrera DNS i ett brottsbekämpande syfte så tål det att diskuteras huruvida det verkligen är rätt metodik och om det är rättssäkert över tid.

Detta är kanske inte en krönika som präglas av informations- och IT-säkerhet, men för mig är det i grund och botten samma värdegrunder. Vi måste kunna lita på den information vi utbyter, att information inte hamnar i orätta händer och att informationen finns där när vi behöver den. Det är lika mycket en personlig rättighet som en personlig frihet. Och den gäller alla, varhelst vi befinner oss.

Kanske är det just kraven på riktighet som denna gång fullständigt har fallerat och som vi nu ser konsekvenserna av?